Falska vänner får man på köpet!

AV BIRGITTA LINDGREN

«Skandinavisk ordbok» har nu utkommit i sin andra upplaga. Precis som sin föregångare tar den bara upp ord som kan ge problem i umgänget mellan danskar, norrmän och svenskar. De skandinaviska språken är så lika att man för att förstå varandra inte behöver slå upp mera än dessa avvikande ord. Man brukar säga att minst 75 % i ordförrådet är detsamma. Men de avvikande, problematiska orden kan vara mycket viktiga ord, så ordböcker behövs. Det kan röra sig om ett ord som bara finns i ett av språken, som t.ex. norska dagstøtt och svenska dyrgrip (‘kostbarhet’). Men det kan också vara den typ av ord som man ofta brukar uppmärksamma när det är fråga om de skandinaviska språken, nämligen falska vänner eller som det också kan heta lömska ord. Det är ord som ser likadant ut eller nästan likadant som ett ord i det egna språket men som har en annan betydelse.

En välkänd nordisk anekdot handlar om svensken som på besök i Köpenhamn undrar varför han blir körd till en kyrkogård när han ber taxichauffören köra honom till «ett roligt ställe». Han ville ju till ett morsomt sted! För att inte tala historien om hur en svensk, som bjudit hem en norrman, blir djupt förolämpad när denne svarar att han dessvärre «ikke har anledning til å komme». Svensken tolkar det norska anledning som svenska anledning, d.v.s. foranledning på norska, och tror att norrmannen inte vill komma. Andra klassiker är norska frakk. Det är det vanliga ytterplagget för norrmän. På svenska heter det rock eller kappa, och svenska frack motsvarar vad som på norska heter kjole og hvitt. Även kjol – kjole är lömskt. Norska kjole motsvarar svenska klänning, medan svenska kjol motsvaras av norska skjørt. Mest förbryllande för svenskar är det nyssnämnda kjole og hvitt; det är inte lätt att inse att det är ett mansplagg. Ordet semester orsakar också förvirring. För norrmän är det en arbetsperiod vid skolor och högskolor, på svenska är det den tid då man är ledig från arbetet, alltså ferie. Norrmän som beställer pølse i Sverige, kan i stället för korv, som det heter på svenska, få lungmos.

Vana översättare är naturligtvis medvetna om sådana här lömska ord, men det händer att det blir fel ibland om det rör sig om ett mindre känt ord. Och alla som översätter är inte så vana. Många frestas nog att översätta en grannspråkstext utan att vara medvetna om att de bör kontrollera även till synes oskyldiga ord. Då händer det att ett norskt avvikle blir översatt med avveckla, även då det borde översättas med genomföra. I den svenska översättningen av pepparkakebagarvisan i «Djuren i Hackebackeskogen» talas det om farin. På norska är farin det vita sockret, alltså det man på svenska kallar strösocker (som dock också kan heta strøsukker på norska), medan svenska farin är det bruna, mindre raffinerade sockret, alltså det som på norska kallas just uraffinert sukker eller brunt sukker. Fast man behöver inte se det som ett översättningsfel. Det finns svenska pepparkaksrecept där denna sorts socker ingår, och så rimmar ju farin så fint med margarin, som också ingår i receptet i visan!

En hund som gläfser på svenska är mindre farlig än när han glefser på norska. Det svenska gläfsa betyder bara att han låter, d.v.s. bjeffer, medan det norska glefse betyder att han också hugger till lite, det man på svenska kallar nafsa. Norrmän kanske finner svenskar underliga som verkar glada över att ha blivit solbrända. Men det betyder bara att de har blivit bruna av solen och inte skadade, vilket det norska solbrent avser.

Vissa ord är bara delvis lömska. Det gäller t.ex. norska dyrke. Att man kan dyrke avguder är inte märkligt för en svensk, eftersom svenska dyrka är en synonym till tillbe, men det verkar bisarrt för en svensk att man kan dyrke en hobby för att inte tala om tomater. För den betydelsen måste man på svenska använda ett annat ord: odla.

Det typiska med falska vänner är just att de kan förekomma i sammanhang som medger en sammanblandning. Det kan man tänka sig med bl.a. rolig och anledning. Men det finns ord där förutsättningarna för att missförstånd skall uppstå är mindre. Det är nog inte så att en svensk tror att en norrman som säger att han skall inngi en anke i en juridisk sak menar en tam and, alltså anka på svenska. Inte heller tror väl en svensk att norrmän menar ett löv, alltså blad, när de talar om en løve i bur. Och lika lite tror väl en norrman att en svensk som talar om ett vasst föremål avser detsamma som norska formål. Ofta gäller det också ordparet norska kunstig (‘artificiell’) – svenska konstig (‘underlig’). Förmodligen tror inte en svensk att norska kunstig befruktning innebär att befruktningen är underlig. Men det går förstås att hitta fall där det kan verka tvetydigt, såsom kunstig belysning.

De flesta av de lömska orden är ursprungligen samma ord som har utvecklat sig olika i de olika språken. Den betydelse rolig har i norska är givetvis den ursprungliga. Det är bildat till substantivet ro. I äldre svenska betydde rolig detsamma som i norska. Och det är den betydelsen som ligger bakom orolig. Ända till slutet av 1800-talet kunde man också använda svenska konstig i samma betydelse som norska kunstig, men i dag kan det bara betyda ‘underlig’. Och likaså kunde dyrka i äldre svenska användas i alla betydelser som norska dyrke.

I den nya upplagan av Skandinavisk ordbok har vi inte markerat de ord som kan ses som falska vänner i själva ordlistan. Däremot har vi ställt upp separata listor med sådana ord. Vi har dock nöjt oss med att göra ett urval. Vi vet av erfarenhet att man ibland på grund av kontexten inte ens uppfattar ett ord som en falsk vän. Vi hoppas också att lärare som tar upp grannspråken i undervisningen inte skall uppehålla sig alltför mycket på detta fenomen utan mera på det faktum att språken är så lika att vi faktiskt efter lite tillvänjning begriper varandra. De falska vännerna får vi ta på köpet.

-- Birgitta Lindgren er forskningsassistent ved Svenska språknämnden og svensk redaktør og hovedredaktør for Skandinavisk ordbok.